FÖRSTA SCENEN

(I himlen. Vår herre på sin tron omgiven av gloria. Knäböjande änglaskaror. De fyra ärkeänglarna stå inför tronen. Stark strålglans.)

ÄNGLAKÖR
Till skaparns ära ljude jord och himmel!
Hans allmaktsord gav stoftet världsgestalt.
Hans vilja styr i godhet varats vimmel.
Hans blick i vrede kan förinta allt.
Han - han är kraft och vishet. Han är fröjden
och vi blott strimmor av hans ljusa dag.
Av huld och nåd han tänt sin sol i höjden
att härligt återspegla Guds behag.
Hans tanke tog gestalt. Hans väsen andas,
ger liv åt stoftet. Världar gå sin gång
med skilda ljud, som för hans tron må blandas
i tack och lov, i fröjd och jubelsång.

SKAPAREN
Nu vilar skaparn. Hjulet går
sin gilla gång miljoner år
förutan brista, vank och brott.
Mitt verk är ändat. Allt är gott.
Skyddsandar, kretsa fram i färd
en var med sin betrodda värld,
att ren i dag jag hör det klinga,
när för min fotapall ni svinga!
(Världarnas skyddsandar storma förbi tronen, rullande enkla och dubbla stjärnklot av skiftande storlek och färg framför sig. Sfärernas musik klingar sakta.)

ÄNGLAKÖR
Stolta klot i stjärnehären,
främsta sfären, glansomfluten,
mäktig, men till skimmerbleka
bloss i eld- och soltjänst knuten.
Fjärran svaga gnistor leka.
Dvärgaklotet glimmar sakta
genom zoner, där miljoner
livsfrön på sin groddstund akta.
Stjärnor kämpa, fly och nalkas,
lågan dämpa, sky och hetsa.
Var de svinga, knyts en slinga,
binder dem att evigt kretsa.
Här ett stjärnfall! Rymdens vågor
brusa vilt och slunga lågor.
Men där stjärnor stilla brinna,
skräckfylld själ kan friden finna.
Blida bloss, du skira väna
klot, som jordens barn skall kalla
Kärleksstjärna! Över alla
må ditt klara skimmer svalla,
kvalda hjärtan tröst förläna.
Kraftens härdar alstra världar,
nytänd eld, när modet domnar!
Grifter finns, där frätna, brutna
stjärneklot vid fåfängt gjutna
tårar mörkt i döden somna.
Här kometen, skräckplaneten,
svek den väg som änglar ana.
Där han svingar, skaparn tvingar
in hans lopp i stakad bana.
Rulla fram, du växlingsfulla,
kära världsklot, yngst i släkten!
Skräck och tjusning, natt och ljusning
växla, vit och grön blir dräkten.
Herren signar. Ej du dignar,
fastän bördan tungt skall trycka.
Tankesådden, ogräsbrodden
blir din last och blir din lycka.
Vandra modigt! Gråt och löjen,
hemskt och ljuvligt, sorg och nöjen
skall som vår och vinter välla
fram ur en och samma källa
liksom Herrens nåd och vrede.
(Stjärnornas skyddsandar ha dragit förbi.)

ÄRKEÄNGELN GABRIEL
O du, som gav rummet mått och gränser
och lagar för tingen till liv har manat,
med vishetsordet i öde rymder
avstånd, storhet och vidder danat!
Hosianna, o Tanke! (Kastar sig ned.)

ÄRKEÄNGELN MIKAEL
O du, som växling med fortvaro enat
och livet sammanbundit med döden
och för eviga tider präglat arten
hos folk och riken och mänskoöden!
Hosianna, o Kraft! (Kastar sig ned.)

ÄRKEÄNGELN RAFAEL
O du, som benådar med sällhetens flöden,
åt stoftet ger tanken, som medveten tänker,
och därmed en del av din egen vishet
åt alla skapade väsen skänker!
Hosianna, o Godhet! (Kastar sig ned.)
(Paus.)

SKAPAREN
Nå. Lucifer, du står där kärv och stum
och finner ej ett ord till skaparns pris?
Är du ej nöjd måhända med mitt verk?

LUCIFER
Vad tror du skulle där slå an på mig?
Att stoft fått splitternya egenskaper,
som själv du kanske aldrig riktigt anat,
förrn de trätt fram och dem du ej kan ändra,
om de nu också funnits i din aning?
Att stoft i stjärngestalt nu plötsligt lever
och jäktar, stöter bort och attraherar?
Att jagets tankeeld i jordemasken
har tänts - att flämta, falna ner och slockna,
när bara dödsbränd aska återstår?
Hm - allt det där skall forskarn lista ut
och göra efter i retort och degel. -
Se där, din avbild fått din egen verkstad.
Du ser, han formar, totar till och härmar
och tror sig Gud. Men fumlar han för svårt,
fördärvar leran, plottrar bort idéen,
och stökar till och fuskar ogement,
då flammar du i vrede, fast för sent,
och fast du bort förvisso förutse,
att ej av klåparn kunde väntas bättre.
Till sist - vart syftar du med allt som skapats?
Det liknar mest en lovsång till dig själv.
Den stack du in i världens usla spelverk
och hör dig aldrig mätt, fast samma joller
skall vevas om, så länge hjulet håller.
Ej anstår sådan lek en gammal man
men kunde för ett menlöst barn gå an.
Där gnistmängt stoft sin herre apar efter
och blir till vrångbild, ej till ärlig bild,
där tvång och frihet kämpa jämt och kivas,
finns ej förnuft och kan förnuft ej trivas.

SKAPAREN
Blott hyllning, icke klander höves här.

LUCIFER
Jag måste ge mitt väsen som det är.
(Visar på änglarna.)
Den flock, som tutat högt i hyllningsbruset,
på goda grunder gjort sig kärt besvär,
ty den du skapt som skuggan föds av ljuset.
Men jag, jag är av evighet. J a g ä r.

SKAPAREN
Förmätne! Blev du ej av stoftet född?
Vad var ditt verk, var fanns du dessförinnan?

LUCIFER
Den frågan tör du själv nog bäst besvara.

SKAPAREN
Vad nu jag skapt har levt i urtids tider
sitt liv, inom mig, levt som plan och tanke.

LUCIFER
Men skaparordet har så länge hejdats:
Du måste hittills känt en gruvlig tvekan,
som dock till sist hat eggat dig att skapa.
Det motståndselementet, denna drift
att evigt neka heter Lucifer.
Du segrat nu. Ja, sådan blev min lott:
att jämt besegras eller synas bli det.
Men kraft jag får att stå på nytt emot.
Det stoft du skapt ger stödrum åt min fot.
Se här är liv, och där bredvid står döden.
Här möts var sällhetslek av sorgens öden,
hopp följs av tvivel, ljus och skugga strida,
var du Gud är, står satan vid din sida.
Jag hylla? Jag, som känner dig därhän?

SKAPAREN
Bort, upprorsande! Bort från himmelsk ort!
Jag kan förinta dig men vill det icke.
Från kretsen ut, dig själv till agg och skräck,
du störtas hän till kamp i dy och träck.
Vik hädan, bort från ljusa andars nejd!
När du i kedjor kämpar bister fejd,
till sist i dunkel ångest du skall finna
att seger du mot skaparn ej kan vinna.

LUCIFER
Du spelar falskt. Ej så du blir mig kvitt
som gagnlöst verktyg efter vunnet syfte.
Ditt verk var även mitt. Giv mig min del!

SKAPAREN (med bitterhet)
Den får du. Se på jorden! Se därnere
de båda träd, som stå där mitt i Eden. -
Jag nu förbannar dem och ger dig dem.

LUCIFER
Så gnidig dagslön från så väldig herre!
Nå, nöjd jag tar emot en fotsbredd jord.
Får blott förnekelsen där minsta fäste,
den river ner ditt verk. Det är mitt ord.

ÄNGLAKÖR
Bort, bort från oss, fördömd till osäll trakt!
Hosianna Gud, som styr med nåd och makt!


KezdõlapElõre