NIONDE SCENEN

(Skådeplatsen förvandlas plötsligt till Grève-platsen i Paris; altanen till en guiljotinställning, vid vilken Lucifer står som bödel. Adam som Danton talar till en stormig folkmassa från randen av ställningen. En rekryttrupp klädd i paltor kommer, under en trumvirvel ställer den sig och gör rättning invid guiljotinen. Solljus dag.)

ADAM (fortsättningsvis)
Ja, frihet, jämlikhet, broderskap!

MASSAN
      Död
åt var och en som förnekar den tanken!

ADAM
Det säger jag även. Två ord skola rädda
den farligt hotade staten. Det ena
ropa vi högt åt alla de tappra:
Fäderneslandet hotas av fara!
Det andra ordet dundra vi ut:
’Darren’! Det gör på förtryckarna slut.
Konungar reste sig mot oss i vrede;
vi kastade djärvt vår härskares huvud
för deras fötter. Sen kommo påvar,
men bannstrålen vredo vi ur deras hand
och gåvo förnuftet, det länge förföljda,
gåvo det åter spira och land.
Men även det första ordet var mäktigt,
när det ropades ut till vår tappra ungdom
i fäderneslandets djupaste nöd.
Elva härar kämpa vid gränsen.
Än i dag går vår hjälteungdom
att fylla leden efter de fallna.
Vem säger, att blodtörst och yrande vanvett
skall försvaga vårt folk? När malmen sjuder
strömmar slaggen från. Ja, det ädla,
den ädla metallen i renhet blir kvar.
För övrigt - må man skria om blodtörst
och med avsky kalla oss vilda djur,
blott fosterlandet står fritt och stort.

REKRYTER
Giv oss vapen och ledare! Vapen, vapen!

ADAM
Rätt så! Rätt så! Endast vapen ni ber om,
fast ändå så mycket annat er fattas.
Kläderna falla er redan från kroppen.
Med bara fötter tåga ni fram,
men i dessa händer skall snart bajonetten
förse er med allt vad soldaten behöver.
Ni skall kämpa och segra. Obetvingligt
är folket. Nyss såg ni här på schavotten
en fältherre dö, emedan i spetsen
för en av landets tappra arméer
han skamligt besegrats.

MASSAN
      Förrädare var han.

ADAM
Rätt sagt. Ty folket äger en skatt,
endast en. Och det är dess hjärteblod,
som det slösande offrar för fosterlandet.
Om nu en som har att befalla
över denna folkets heliga skatt
och inte med den kan erövra världen,
så är han förrädare.
(En officer stiger fram ur rekryternas led.)

OFFICERN
      Borgare, ställ mig
på den dödes plats och jag skall inom kort
denna skamfläck med blod skölja bort.

ADAM
Min vän, du har självuppskattning och mod,
det hedrar dig. Men först får du hämta
från slagfältet hem ditt borgensbrev,
som pant att ditt stolta ord du kan hålla.

OFFICERN
Det brevet bär jag här i mitt bröst.
För övrigt - har jag också ett huvud
mer värt än det som för bilan har fallit.

ADAM
Vem borgar för att du lämnar mig det,
om jag fordrar?

OFFICERN
      Jag själv är min borgesman.
(Pekar på den döde.)
Jag frågar inte mer efter livet än han.

ADAM
Vilken ungdom tänker väl så? Men för övrigt
på annan grund våra poster besättas.

OFFICERN
Än en gång, borgare! Får jag kommandot?

ADAM
Ge dig till tåls! Du når nog ditt mål.

OFFICERN
Du tror mig inte. Se här, och lär dig
att tänka bättre om mig!
(Han skjuter sig.)

ADAM
      Det var skada!
Han hade förtjänat en fiendekula.
För bort honom! - Nu, hör, trumman ljuder!
Vi se varann åter - efter segern.
(Rekryterna marschera bort.)
O, kunde jag dela ert öde! Men nej.
Kamp beskärs mig, men ingen ära,
ingen ovän, för vilken man faller
med ära, nej, en som med ränker och list
vill mig och fosterlandet fördärva.

MASSAN
Säg vem han är, och så må han dö!

ADAM
Kunde jag det, vore redan han dödens.

MASSAN
Och de misstänkta? - Misstänkt är redan skyldig.
Så snart han är misstänkt är han ju stämplad
av folkets ofelbara instinkt.
Död åt aristokraterna! Upp!
Upp i tornet! Vi döma de fångna
i kraft av en helig naturlig folkrätt.

ADAM
Där är ej faran. Låsen äro starka.
Smutsen och stanken förgiftar långsamt,
men gör säker tjänst. Nej, lämna de fångna!
Det är i konventet förrädaren hånler.
Där står han just nu med högburet huvud
och vässar dolken.

MASSAN
      Upp till konventet!
Än behövet det sållas och siktas.
Men för övnings skull gå vi först upp i tornet
och söker igenom dess fängelsehålor.
Och du, Danton, gör upp under tiden
din förrädarelista!
(Massan försvinner under hotelser. Under tiden släpa några sansculotter fram en ung markis och Eva, dennes syster, till schavotten.)

EN SANSCULOTTE
      Se här, se här
vi kommer och lämnar dig två små högdjur,
aristokrater, där högfärdig uppsyn
och nytvättat linne är skuldbevis nog.

ADAM
Ett så ädelt par! Kom närmre, ni unga!

SANSCULOTTEN
Vi följer kamraterna upp i tornet,
där mycket blodigt arbete väntar;
förrädarna skändligt skall nederslås.
(Sansculotterna bege sig av med den övriga massan; de två ungdomarna stiga upp på ställningen, där endast några vakter stannat kvar.)

ADAM
En mäktig känsla drar mig till eder.
Och även med fara för eget liv
vill jag rädda er.

MARKISEN
      Nej, nej, Danton.
Äro vi skyldiga, - du är förrädare,
om du befriar oss. Äro vi utan
varje skuld, då anstår oss ej
din egenmäktiga nåd.

ADAM
      Vem är du,
som vågar tala så till Danton?

MARKISEN
Jag är markis.

ADAM
      Nej håll, du vet väl:
Borgartiteln är nu den enda.

MARKISEN
Har då min konung upphävt titlarna?
Det vet jag ingenting om.

ADAM
      Olycklige!
Tig! Och träd in i landets här!
Där står dig öppen en god karriär.

MARKISEN
Jag saknar konungens tillstånd att tjäna
i en främmande här.

ADAM
      Då måste du dö.

MARKISEN
Än sen! Det blir då bara en mer,
en till av min ätt, som dör för sin kung.

ADAM
Varför rusar du blint mot död och fördärv?

MARKISEN
Tror du ni av folket är ensamma om
den ädla förmånsrätten?

ADAM
      Du trotsar?
Nå väl, det gör även jag. Vi få se,
vem är starkast. Jag räddar dig mot din vilja.
En besinnande framtid skall gilla min gärning,
då vilt partisinne väl stormat ut.
Nationalgardister, för honom hem
till mitt eget kvartér! Ni svarar för honom!
(Beväpnade nationalgardister föra bort markisen.)

EVA
Var stark, min broder!

MARKISEN
      Gud skydde dig, syster!
(Han föres bort.)

EVA
Här har du ett huvud till. Det duger
som madame Rolands.

ADAM
      Så hårda ord,
från så lena och änglarena läppar!

EVA
Vid stupstocken passa ej mildare ord.

ADAM
Dessa hemska bräder äro min värld.
När du beträdde dem, svepte en flik
av himlen hit ner och inneslöt mig.

EVA
Aldrig hörde man prästerna gäckas
med offerdjuret, som väntar på kniven!

ADAM
Offret, tro mig, det är jag själv.
Om man också med avund ser min makt, -
glädjelös jag betraktar min tron
och ser på liv och död med förakt,
räknar, hur många som dagligen falla
och väntar, tills turen kommer till mig.
Blodbestänkt, ensam jag lider - och längtar
att älska och själv bli älskad. O, kvinna,
ville du läsa med mig blott en dag
ett kapitel ur denna himmelska lära
skulle jag dagen därpå utan knot
lägga mitt huvud till ro under bilan.

EVA
I denna skräckvärld - en kärlekshandel?
Slår dig då inte ditt samvete?

ADAM
      Nej.
Samvetet vandrar på allfarsväg.
Den som drivs av ödet, får aldrig tid
att hålla det sällskap. När fann du att stormen
gjorde halt för en blomma som vajar och vinkar?
Och vem är dumdristig nog att döma
en man, som håller sitt rikes roder?
Vem ser de trådar på skådebanan,
som leda till dåd Catilina och Brutus
och styra den väldiges djärva dolkstöt?
Tror du den, vilkens namn över världen ljuder
har därför upphört, att vara man
och blivit ett väsen av högre natur,
som står fjärran från dagens alla bekymmer
och livets tusende intigheter?
Nej, nej. Ett hjärta slår även på tronen.
Och hade Caesar en kär liten vän,
hon såg nog i honom en hygglig gosse
utan att ana, att jorderunden
för honom bävade. Om det så är,
så säg mig varför, ja varför skulle
du inte älska mig? Är du då inte
en kvinna och är inte jag en man?
Det sägs, att hjärtat älskar och hatar
allt efter det arv, det fått med sig till världen.
Jag känner, mitt hjärta har släktskap med ditt.
Och du kvinna, hör du ej samma röst?

EVA
Och om jag det gjorde. Vad mer? Dig leder
en annan gud än mitt hjärtas gud.
Aldrig vi kunna förstå varandra.

ADAM
Så överge dina gamla idoler,
förfallna och skröpliga! Offra ej mer
åt avsatta gudar! En kvinnas andakt
kräver ett altare, evigt ungt.
Och det är hjärtat.

EVA
      Störtade gudar
samla även martyrer. Danton,
stoltare är det att spillrorna vårda
än att den nyuppståndna makten
hälsa med jubel. Och detta värv
anstår kvinnan och kvinnans kynne.

ADAM
Aldrig man såg väl mig vek och rörd!
Och om nu - om vän eller fiende såge
den man, som av ödet piskas fram
liksom en storm för att rena världen,
såg honom stå vid schavotten i tårar
och tigga ett kvinnobarn om kärlek,
den skulle skratta och glatt förkunna:
Danton har fallit; all skräck är förbi.
Och ändå jag ber: Giv en stråle av hopp!

EVA
Om på hinsidan graven din sonade ande
renas från tidens blodiga stoft,
kanhända då -

ADAM
      Tyst, tyst, mitt barn!
Den där andra världen jag tror inte på.
Utan det hoppet jag brottas med ödet.
(Massan återvänder med blodiga vapen. På lansarna bäras blodiga människohuvuden. Några tränga sig vilt upp på schavotten.)

MASSAN
Nu är rättvisa skipad. Högdjuren slagna!

EN SANSCULOTTE
(överlämnar en ring till Danton)
Ta den här ringen! Jag ger den till staten,
En fähund tryckte den i min hand,
då jag drog kniven inför hans ögon.
Det packet trodde visst vi var rövare. -
Och du lever ännu? Nå, ge dig i väg!
Följ dina fränder!
(Han sticker ner Eva. Hon störtar ner bakom schavottställningen.)

ADAM (med händerna för ögonan)
Borta! - O, öde, vem står dig emot?!

MASSAN
Och nu till konventet! Medborgare, för oss!
Du har väl förrädarelistan färdig?
(Folket strömmar utför trappan. Eva, som trasig förvildad kvinna, tränger sig genom mängden och störtar fram till Danton. I ena handen bär hon en kniv och i den andra ett blodigt huvud.)

EVA
Danton, Danton, den här ville mörda dig.
Och därföre jag nu har mördat honom.

ADAM
Om han kunnat bättre fylla min plats,
var din gärning dålig. I motsatt fall
var din gärning god.

EVA
      God var den. Och därför,
därför jag fordrar nu som lön:
En natt med dig, du härlige man!

ADAM
Finns för ömheten rum i ett sådant bröst?
Finns kärlekslängtan hos kvinnotigrinnan?

EVA
Aj, borgare, säg har du redan blivit
aristokrat och fått blått i blodet?
Eller jollrar du i feber och vill romantik?
Du är en man och jag är kvinna.
Beundran drar mig till dig. Bliv min!

ADAM (avsides.)
Jag ryser, jag vänder bort mina ögon
från detta förfärliga gyckelspel.
Vilken underbar likhet! Den som har sett
en ängel och sen honom återsett,
sedan han störtats, har känt detsamma.
Det är samma drag, det är samma gestalt,
samma röst. Ja, i likheten fattas endast
en småsak, ett lappri, som ej kan beskrivas.
Ändå vilken skillnad! Den andra var mig
omöjlig att nå, ty kring henne slog
en gloria sin skyddsmur. Inför denna
fyller mig helvetets dunst med avsky.

EVA
Vad mumlar du?

ADAM
      Lugna dig, kvinna, jag räknar:
Jag knappt har så många nätter kvar,
som det finns förrädare här i landet.

MASSAN
Nämn dem! Nämn dem! Upp till konventet!
(Under tiden komma Robespierre, Saint-Just och andra konventsmedlemmar med en ny folkhop. De ställa sig på en improviserad plattform.)

SAINT-JUST
Skulle han nämna dem? Han som själv
leder de sammansvurna.
(Massan mumlar.)

ADAM
      Saint-Just.
Du anklagar mig. Men vet jag är stark.

SAINT-JUST
Du var det en gång - i folket, med folket.
Men folket är skarpsynt. Det känner dig nu
och helighåller konventets beslut.

ADAM
Över mig finns som domare ingen annan
än folket. Och folket är min vän.
(Massan mumlar igen.)

SAINT-JUST
Din vän är den, som är landets ovän.
Du står för din dom. Suveräna folk,
inför dig jag anklagar denne man,
Danton, för tillgrepp av statens medel,
sympati för aristokratien
och hemlig strävan till envåldsmakt.

ADAM
Akta dig! Falskt du vittnar, Saint-Just!
Mitt ord skall krossa dig.

ROBESPIERRE
      Hör honom inte!
Ni vet, att hans tunga är hal som en ål.
I namn av vår frihet grip honom, grip honom!

MASSAN
Intet ord får han tala. Han - skall - dö.
(De omringa honom och ta honom fången.)

ADAM
Ni vill inte höra. Jag vill ej heller
höra er lumpna falska beskyllning.
Ni övertygar mig aldrig med ord
och inte heller med detta dåd.
Du hann bara före mig, du, Robespierre,
det är allt. Och brösta dig inte däröver
för mycket! Frivilligt sträcker jag vapen.
Jag är vid det blodiga arbetet trött.
Dock säger jag dig, om tre månader endast
skall på denna väg du följa mig. - Bödel,
hugg till med kraft! En jätte faller.
(Böjer sitt huvud under guiljotinen.)


VisszaKezdõlapElõre